Stressad

Ja är väldigt stressad känner jag, ska skriva en text om en annan grupps uppsats, och ja känner att jag inte riktigt kan den uppsatsen ännu, saknas vissa bitar:S
Klockan är snart 22, och idag är de ju första gången på länge som jag ska gå lägga mig skapligt iaf, måste ju upp tidigt imorn med tidiga bussen skönt o hitta på något annat, än att dega i viken.
Gör ju inget vettigt iaf, var och tog ut pengar förut till busskortet imorn och så gick jag och jocke en liten promenad. Vart lite nostalgisk när jag tog ut pengar, kolla upp mot våran gamla lägenhet, där det nu har flyttat in någon. Gud så hemskt de känns de här, vill verkligen inte bo hos mamma o pappa. Faan tog ja inte vara på allt för? Det går runt i mitt huvud hela tiden, faan hanna när du hade de så bra så varför lät du de gå som de gjorde? känns ibland som att de är mitt fel.. Det var väl egentligen bådas fel att de blev som de blev, men om ja hade kunnat dra tillbaka tiden och gjort om de så skulle ja gjort allt så annorlunda. Men samtidigt känner ja att de krävs två för att göra allting annorlund, de var båda vi två som inte gjorde något åt de.

Jag är trött på att inte veta, ja är trött på att känna såhär, ja är trött på att bo hemma. Jag vill ha dig här hos mig hela tiden, men ibland känns det som att ja väntar förgäves? Varför ska de vara så himla svårt för hela tiden, nu flyttar ja nog till norrk och de känns som vi ger upp huset o de för lätt. Vet att du inte vill bo där längre men ja känner ändå att ja kommer ångra mig ja kommer sakna de stället sjukt,..
Dela med dig av hur du känner och tänker.

bye