Tsunamin 2004

Idag är det fyra år sedan tsunamin i thailand, ja kommer fortfarande ihåg hur vi satt hemma hos farmor o farfar och inte viste hur de hade gått med dels min faster, hennes make och deras dotter Agnes, som då var 1 år. Men även min pappas kusin som vi inte har så bra kontakt med men som man ändå är släkt med, hela hans familj var i khao lak. Jag är väldigt glad över att de alla överlevde men tänker på de som inte klara sig. Viste inte ens att de var så många som 230 000 personer som dog, att de var så många och att de fortfarande finns människor som inte är identifierade. Då känns mitt liv ganska så fjuttigt i jämförelse med hur andra har de.